D-A-D-G-A-D Jag har så långt tillbaks jag minns alltid varit fascinerad av resonansen och den melodiska färgen i traditionell musik som bygger på dron – linjer. Så jag började tidigt experimentera med öppna stämningar och då speciellt med den som kallas DADGAD. Det är alltså själva stämningen från sträng 6 till sträng 1, D – A – D – G – A – D. De vibrationer som produceras av strängarnas utökade sonoritet och som förstärks av att den lägsta strängen är ett helt tonsteg lägre ger hela instrumentet en rikare och djupare klang. Det ger också den vänstra handen större frihet (därför att ackorden inte kräver lika många fingrar och att man utnyttjar lösa strängar) till melodi och ornamentering. Men även om den här stämningen gör tonarten D extremt attraktiv är det inget som tar bort modulationen eller spelbarheten i andra tonarter. Användandet av öppna stämningar medför nya mekanismer till spelet, skapar nya möjligheter i teknik och till den harmoniska färgen och inte minst i musiken självt. Att öppna sig själv för olika tekniker är inte en fråga om att ta bort eller ändra sin tidigare grund utan tvärtom ger det istället tillgång till större möjligheter och ett bredare utbud på färgpaletten. Tillåt dig att leka fritt över greppbrädan och lyssna med musiköronen hellre än med teknikörat. Det är spännande och skitkul. :: Tillbaka ::